Skrivet den 2013-07-13 @ 22:59:56
Ett par intensiva FFIX dagar har passerat, på en soffa nyinköpt och ej ännu fått fina stjärtmärken. Jag hör regnet utanför, slå ner hårt mot marken, folk tjoar över en broöppning med för mycket alkohol i blodet, jag hör knapprande på tangenter som om de vore dödsfiender till fingrarna som slår på dem.
Allt som lyser är en lampa från ett behagligt avstång, mina karaktärer försöker rädda världen då allt går mot dem, en prinsessa som ej vill bli drottning och som får se sin mor dö i en vad man kan kalla "en stor jävla bomb" en liten flicka som har en älva som enda sällskap, som letar efter någon att få dela livet med, då hon vart ensam de senaste åren sedan hennes morfar dog. Och så vidare, och så vidare...
Jag satt själv här och försökte få kontakt men enbart betydelselösa "ta reda på det själv" kommentarer och kände mig plötsligt sådär ensam som den lilla flickan med sin älva, vilsen, ensam och ingen att dela saker med.
Skrivet den 2013-05-30 @ 19:36:36
Flyttad från vad jag kallar inlandet, tagit mig ut till kusten, till havet, ett boende 100 meter från vattnet, lagom om lite lång borta, nästan flyttat in helt, det saknas lite upppackning och en soffa som är på väg.
Jag tänkte att allt skulle bli bra så länge man slapp skithålan jag var stationerad i, men det kanske inte var där felet låg, det kanske sitter djupare än så, helt öde från allt vad som känns familjärt med ett stöd som ej är tyngre än luft, då den flyktar då chans ges och njuter mer av det än att andas in av mig.
Idag hettar det både ute och inom mig, av disträ, tandvärk, 25 grader i skuggan och en inre oro, att det krävs fler steg än vad som tagits och att börja ta dem i rätt riktning istället för att gå åt andra hållet.
Fram tills dess får jag sitta här själva, sippra ner en öl och se gamla klassiker på tvn och försöka njuta då det är onjutbart.
Skrivet den 2013-03-09 @ 04:32:29
Hurt
I hurt myself today
To see if I still feel
I focus on the pain
The only thing that's real
The needle tears a hole
The old familiar sting
Try to kill it all away
But I remember everything
What have I become
My sweetest friend
Everyone I know
goes away
In the end
And you could have it all
My empire of dirt
I will let you down
I will make you hurt
I wear this crown of thorns
Upon my liar's chair
Full of broken thoughts
I cannot repair
Beneath the stains of time
The feelings disappear
You are someone else
I am still right here
What have I become
My sweetest friend
Everyone I know
goes away
In the end
And you could have it all
My empire of dirt
I will let you down
I will make you hurt
If I could start again
A million miles away
I would keep myself
I would find a way
Skrivet den 2013-03-07 @ 10:19:39
Efter en morgon med både highs and lows försöker jag analysera saker som hänt.
Ibland tror jag att jag vet saker men har egentligen ingen koll, jag får saker kastat i ansiktet på mig som jag trodde var en svunnen tid, saker som river upp, människor som inte vill gå framåt.
Det är egentligen för mycket känslor för att bli inknapprade på ett tangentbord och skickat ut i cyberrymden...
Skrivet den 2013-02-12 @ 10:19:02
Jag har en god vän som ska gifta sig på torsdag, det hela börjar med att jag och E åker ned till Sundsvall dagen innan, vi sitter och äter lite middag då mannen kommer på att han glömt en sak i Skellefteå och övertalar mig att följa med och hämta den, hans styvfar väljer att köra då han har en skräpig gammal vit minibuss utan fönster för baksätessofforna, jag sätter mig därbak men min vän har verkligen ont i vaden så han frågar om vi kan byta, jag klättrar och känner mig vig för första gången på 10 år.
Våra andra vänner ringer och säger att de är framme och har börjat festa medan vi börjar närma oss övik, väl i övik stannar vi av för att köpa oss lite dricka, när vi väl kommer tillbaka till bilen så slocknar vi, jag vaknar upp i förarsätet, bilen står nu i något sorts garage, lite större ungefär som en mekanikers garage, de andra två sitter och sover i baksätet, helt utslagna. Jag tar mig ut ur bilen, börjar försöka hitta en dörr så jag kan ta mig ur, efter ett tag är jag helt plötsligt ute, jag ser en statoilskylt bakom en byggnad, jag går runt men det är brant och stenigt men väl efter att byggnaden är rundad tar jag mig in och upptäcker att detta ej är statoil, det är frasses, jag är ju törstig så jag beställer en pepsi max, jag beställde den som kostar 28 kronor men ser att han i kassan fyller på den som kostar 22 kronor, samtidigt som jag plockar upp pengar för att betala känner jag att två killar börjar ta mig på ställen där ingen kille ska ta någon annan kille, jag säger ifrån de ger sig inte, tillslut ser kassören det och hjälper mig.
Det ringer i min telefon, det är min väns bror (som jag aldrig pratat med i telefon i hela mitt liv så varför hans namn dyker upp på min telefon är en gåta) han frågar efter sin bror och säger att jag ska hälsa honom att det nu är slagsmål i Sundsvall. Jag går för att ta min dricka, den står upp och ned vid kassan och det är den som kostar 28 kronor men kassören bryr sig inte, jag tänker inte med på det, jag börjar dricka för just nu är jag verkligen törstig, jag går ut och försöker ta mig tillbaka runt byggnaden på andra hållet och ser då givetvis statoil runt hörnet och tar mig sen till byggnaden bilen befinner sig i, när jag kommer dit är garageporten öppen och där sitter en hel del människor, jag kommer fram och ser att alla ser nedstämda ut, min vän håller upp en klocka och säger att alla har en och jag tittar ner på arm och ser att jag har en också. Jag får en känsla av att jag har vart med om det här förut, min och min väns börjar räkna ned, jag tänker wedlock men tänker också att det här inte kan vara allvar så jag sliter av mig min när det är 5 sekunder kvar, springer och gömmer mig bakom en bil om det skulle smälla, det smäller inte. Jag går tillbaka och frågar varför ingen tar av sig klockan men får som inget svar.
Jag berättar för min vän om samtalet, han säger att han vet, att han fått ett samtal från sitt ex som berättade vad som hänt, han berättar också att han ska berätta hela historien sen, jag frågar om det var de vanliga som slagits, han säger nej och säger att E fått sig en örfil av en väldigt stor och ej så attraktiv kvinna. Jag försöker få honom att berätta men det hela slutar tyvärr med att jag vaknar upp.
Skrivet den 2013-02-03 @ 00:53:04
När man flyttat runt en del de senaste åren fastnade jag 3 mil norr om min hemstad, vilken anledning jag gjorde det vet jag inte riktigt, eller ja det vet jag ju, behövde en lägenhet snabbt och plugga skulle jag göra, kom in på någon konstig skola.
Efter avklarade studier så fastnade jag kvar ett extra år av den bisarra anledningen att jag verkligen trivdes på jobbet jag fixat där på somrarna, där jag fick göra logiska saker, olika saker och fota väldigt mycket vilket underlättade sysselsättningsgraden på mig själv, miljön och människorna bidrog givetvis också till att jag fastnade kvar, men min plan var ju aldrig att stanna. Så efter sommaren 2012 var min plan från början att börja röra mig då jag visste att tryggheten med ett heltidsjobb året runt aldrig fanns i sikte där, jag började även gå starta eget kurser för att ta vara på det jag fotade på ett bättre sätt.
Sen kom sommaren, som började med sjukdom, sen kom en annan sjukdom för att sedan också komma med en till sjukdom, helt nedslagen av detta fanns det givetvis även ljusglimtar som kommer att kommas ihåg.
Den största är ju givetvis också anledningen att jag befinner mig där jag befinner mig just nu, någonstans i en håla i mitten av landet.
I början av november blev det flytt, det kändes roligt att vara sambo på riktigt igen, det är ju snart 10 år sedan sist. De första två veckorna sysselsatte jag mig själv helt okej, det dolades med flyttlådor, de blev små roadtrips med kameran i högsta hugg, sen dog bilen.
I panik köptes en volvo kombi in. Det var där någonstans spiralen började neråt, inte märkbart men att något var fel, jag som jobbat så mycket med karman.
Eftersom inget jobb fanns på mitt dagliga schema så började de första veckorna med att rensa upp rucklet vi lever i, bära ner saker (möblerad lägenhet) som vi inte tänkt använda, tillslut så allt som var kvar två bord och en stol.
Jag hann även med att laga mat, handla och mycket annat, jag hade energin.
November blev snabbt december, mörkret med det, jag började känna tristessen, hamnade snabbt framför tvn, hittade ett fåtal jobb och det dök upp mindre och mindre jobb att söka, jag började även att känna att Kramfors inte riktigt är något ställe för mig, det kan också bero på att alla grannar har jag förutfattade meningar om (knarkuniversums centrum), fått många besked om att man inte ska vandra själv i mörkret, det är något jag saknar med Byske, att ta en promenad klockan 23 en random vardag och ändå känna sig helt säker. Ångesten började också leta sig in, jag kände mig inte riktigt hemma, då man 35 mil bort från alla man känner och bryr sig om finns, det blev fler telefonsamtal än vad det brukar, vid Jul åkte vi hem till Skellefteå, men det kändes inte heller som hemma och det var väl då det hemlösa inom mig började kännas på allvar, åka runt på olika ställen en hel julhelg utan att känna att man tillhör någonstans, sen bar det av söderut igen till vårt temporära boende som inte heller känns som hem.
Januari kom smygandes, det kändes ändå bättre då jag och E fått tillbringa 1.5 veckor tillsammans och bara vara, inga måsten och inga krav. Nytt år, ny diet började vi också med, det är väl det som hållit humöret uppe mest även om jag känner av biverkningar då och då, cravings av alla möjliga slag, men kilona har rasat vilket har fått mig att vilja fortsätta, sen har jobbletandet gått in på mer högvarv och fler jobb söks, jag tror aldrig jag sökt mer än 2-3 jobb i mitt liv, nu skickas ansökningar överallt, det känns hopplöst men man vet aldrig då sista ansökningsdatum knappt gått ut på någon ansökan, vissa dagar har blivit sämre, vissa bättre.
Nu senaste veckan, dvs sista veckan i Januari har dock vart plågsam, hemlösheten har slagit på, jag känner mig bortkommen, att jag som inte tillhör någonstans, idag var första dagen då jag till och med snabbt tänkte; "varför flyttade jag från Byske?"
Jag vet varför, för den jag håller kär fick ett äventyr framför sig och när jag tänker klart så är det självklart att jag går med på det, det hade kanske vart annorlunda om jag hade något som höll mig kvar i norra delen av landet.
Men som idag hjälpte inte mycket av det hon sa, vissa saker gjorde det bara värre och jag hade nog samlat på mig en jävla massa skitkänslor som bara ville ut idag, givetvis mår jag bättre nu annars hade detta inlägg sett helt annorlunda ut.
Vad jag försöker komma fram till är väl helt enkelt, tänk er för om ni någonsin tänkt flytta till Kramfors, ha en bra plan om vad ni ska göra om dagarna då tristessen kommer att ta kål på er, för hur mycket man än vill så är det fortfarande Kramfors.
Skrivet den 2012-11-27 @ 12:23:29
Reddit, det största hotet mot människans IQ har äntligen skitit ut någonting jag tyckte var intressant och inte med allmän retardness över det hela, däremot har det troligtvis dragit till sig en hel hop radikala feminister som skriker ur sin ilska hit och dit.
Efter att ha läst det bestämde jag mig för att googla lite och kom över lite feministiska sidor... lite fler... lite fler, efter ha läst runt på dem så har jag enkelt kommit fram till att vad som är feminism idag och de som kallar sig feminister (med dagens beteckning) är något jag avskyr, så hädanefter ska jag stolt kalla mig manilist, jag ska kämpa för jämställdhet och sluta vara förtryckt av kvinnors nedlåtande hat mot oss män, sluta försvara kvinnor som ser sig orättvisst behandlade av män då de egentligen blir orättvisst behandlade av andra kvinnor (jag ska fortfarande försvara de som blir orättvisst behandlade av män, så jävla radikal är jag inte).
Jag ska kämpa och avsky feminister som den äkta slacktivisten jag är, jag ska sitta hemma och muttra om det och vara så banal att kasta ut ett par ord om det på internet då och då.
Skrivet den 2012-10-27 @ 10:51:58
30 års fest står på schemat idag, den enda år. Men en semiförkylning och en del tandvärk sätter stopp för partymode. Istället sitter jag och är lite bitter över folk som har det riktigt bra men gnäller på andra som har det bättre, visst de kanske har en roligare titel, de kanske har mer betalt, de kanske har mer materiella ting. Sen när var det man räknade lycka och gämförde den med andra?
Visst har jag saker som kan förbättras men nog anser jag mig själv lycklig med hur livet ser ut just nu, jag har ett hem, jag har någon som älskar mig, jag har de där extra sakerna som förgyller livet, inte kanske de stora sakerna som en ny ford mustang, 60 tums tv, producentjobb men jag saker så att jag överlever.
Jag sneglar inte snett på andra som då har de där sakerna utan istället så säger jag grattis till dem sen går jag vidare och fokuserar på mitt eget.
Jag gillar dokumentärer speciellt de med betydelse av en tyngre grad (ej om man blir fet på mcdonaldsmat etc), jag upptäckte däremot att det inte är något jag vill se senare på kvällen då det sitter inprintat i skallbenet när jag vill sova, speciellt en man bara mår dåligt av att se och hur illa folk kan behandla andra, genom slagord, konsdiskriminering, våld, sexuellt våld. Det är inte efter en sådan dokumentär man lägger sig i sängen och vill mysa efteråt.
Skrivet den 2012-10-25 @ 22:07:57
Tydligen så är det flytt om en vecka, inte bara fysiskt utan även bloggen kommer att delas upp, en ny fotoblogg då ny kamera är inköpt, www.aflfoto.se men jag kommer fortsätta här med text de gånger jag har tid, i dagsläget kommer det bli mycket då jobb måste införskaffas snarast möjligt.
Annars är det mest sjukdomar som stör hemfriden då vi båda hunnit bli krassliga.
Nördar på med NHL också, väntar ivrigt på att lockouten ska ta slut, giriga ägare mot giriga spelare.
Skrivet den 2012-10-13 @ 16:36:31
Skrivet den 2012-10-11 @ 23:46:08
Skrivet den 2012-10-09 @ 18:10:00
Skrivet den 2012-10-09 @ 17:53:45
Måndag
Från arbete till arbetslös, det var väntat speciellt då man har kontrakt på hur länge man ska arbeta inte på hur länge man behövs vilket troligtvis hade resulterat i någon/några veckor till.
Men nya äventyr väntar bakom hörnet, letande av ny lägenhet i nygammal stad där jag bott förut, jag längtar som efter att komma hem men känner mig fortfarande lite rädd, tänk om, tänk om... etc.
Jag har även blivit introducerat till reddit på riktigt nu och jag känner mig genast väldigt väldigt mycket dummare för varje sekund som jag sitter där och läser om folk som tror de har problem men bara letar attention, lite för mycket ibland, härom timmen läste jag om en tjej på 20 som letade en present till sin 50 åriga pojkvän, först; ingen jävel känner denna man så be creative. För det andra; jag tvivlar på askmen att någon är i den åldern och fortfarande hävdar jag, ingen jävel känner denna man och hennes beskrivning lät väldigt mycket mer som att hon ville stoltsera med att hon har en äldre pojkvän och känner sig så mogen.
Det andra som jag inte riktigt är att de ställer en fråga, en helt okej fråga i rubriken men sen ska linda in det i 5 meter text som bara gör att man känner; blah.
Åter till nästa äventyr, det känns skönt och skrämmande att jag nu inte gör detta ensam då jag flyttar ner med E.
Nu har hon gjort middag så jag ska avsluta lite snabbt med att Dexter kommer bli intressant denna säsong efter att just ha sett avsnitt 1.
Tisdag
En helt vanlig dag hade jag föreställt mig men det blev inte riktigt så. Efter stadsbesök, mathandling, presenthandling och lunchätande så åkte vi förbi det gamla jobbet där några stollar var upprörda över saker de tänkt att någon som inte får betalt att göra åt dem, det känns som att om de får betalt så kan de ju lika gärna göra det då de skulle gjort det ändå bara någon annanstans.
Senare på aftonkvisten hade jag och E lite samtal om diverse saker, saker som jag vet inte, oroar mig eller snarare blivit ett problem där jag någonstans får stå till svar för min halvt elaka satsning på sådant som skrämmer skiten ur mig och som jag någonstans måste lära mig acceptera även om jag vet att det kommer att bli svårt och jag kommer inte må bra någonstans när det väl sker, förhoppningsvis kommer jag lära mig att koppla bort låta det bara vara vardag, men oron finns där alltid just nu att jag inte duger, hur jag ska bota det, det vetifan.
Onsdag
Hemkommen efter en utflykt till det gamla arbetet, det var skoj att se vykort som man själv skapat.
Morgonen började annars inte så alert då sms-väckningen som ej var planerad väckte mig alldeles för tidigt. Sen har jag hunnit se de få serier som kom inatt, konstig känsla i magen, mer nu då jag vart på utflykt en stund, troligtvis från sviterna av igår då min hjärna helt gick åt håll som jag själv inte hade planerat.
Torsdag
Idag blev det en sen uppstigning, mest beroende på senarelagd sömn, E har hunnit bli sjuk, det började inatt med illamående och har idag gått över till lite feber, nu såhär på nattetid har hon hunnit komma tillbaka lite till sitt rätta jag då jag råkade ge ut ett minus då jag kände att en liten diskussion vi hade skulle höra hemma i hennes svar på reddit, då jag fortfarande är lite gammeldags och tycker att sådant kan man lösa mellan fyra ögon, det gav mig bara resultatet med det onda ögat istället.
Men som sagt, inlärningskurvan måste fixas så jag hänger med i dagens ungdomliga shareeverythingontheinternet värld, jag är inte riktigt där än.
Från det ena till det andra, kvällen har inte bjudit på mycket, jag har sett Sons of Anarchy mer än 10 minuter jag gav det för 3 år sedan men gav upp då jag såg herr Perlman. Jag vet inte vad jag ska säga, men svårt att hoppa in i en serie bara sådär i början av tredje säsongen.
Sen efter senaste south park var vi tvungna att ta en titt på Honey Doo Doo, tragik på hög nivå, något för J och M de som älskar rednecks över allt annat.
Fredag
Vaknar ännu senare nu, morgon efter morgon, tur att man inte har något särskilt att stiga upp till, en vecka av semester/mellan jobb lider mot sitt slut, tillbaka till verkligheten nästa vecka känns det som, även då inringd till ett möte där jag inte riktigt vet vad jag kommer att tillföra då E klarar av och vet mer än vad jag gör på ämnet och där jag håller med om de flesta saker hon nämner så som sagt, onödigt att slita in mig men 3 timmar betalt klagar jag inte över.
Idag har det också regnat, regnat och regnat en jävla massa mer, det lär ju vara översvämningar mest överallt.
Lördag
Som jag nämnde igår, dagarna vaknas upp senare och senare, frukostish blev det idag med varma mackor, det var någon vecka sedan vi gjorde vår sedvanliga frukost (which I like). Senare blev det middag hos mor, E's första, för henne var jag inte orolig då hon är underbar som hon är, däremot så fanns det andra orosmoln som låg över allt men hon klarade sig också bra, bara något litet konstigt snedsteg, jag skulle väl kunna säga att det är bättre än vanligt, men vad är vanligt, E är första riktiga kvinna som jag tagit hem till någon förälder, det gick definivt bättre än då jag satt i samma sits blyg som man är, tyst som man blir etc.
Jag blev lite sugen på vin då jag fick dricka lättöl då jag var schaffis, men nu såhär ett par timmar senare har jag fått i mig en flaska kissvin.
Söndag
Sista dagen på en lite annorlunda vecka, dagen började bra och fortsatte bra, mycket göra ingenting men rätt nöjd var jag ändå. Lite bakis efter vinflaskan jag fick i mig kvällen före, men inget som hindrade funktionaliteten i mitt huvud. Senare på kvällen efter jag vet inte hur, ett konstigt samtal som lämnades ut i den svarta natten när det var dags att sova.
Skrivet den 2012-07-08 @ 14:30:44
Skrivet den 2012-05-14 @ 19:45:10
