Sometimes the winners parade...come heal me, this is killing me
Skrivet den 2011-08-12 @ 18:29:38
Att le gör ont, så kan väl dagens historia börja, det smärtar både fysiskt och psykiskt. Jag försökte ett par timmar, jag kände dock att mina ögon sa någonting helt annat, allt från leende och vänlighet till någonting mycket mörkare till någonting som tillhör Rule #1.
Efter 6 timmars fakande av ett leende, känner jag mig helt öm, så fake att jag vill slita ut mitt hjärta och stampa på det ett par hundra gånger. Det var dock väldigt mycket enklare att säga de saker jag sa, honesty prevail and shit like that.
Men samtidigt, varför slutade jag med de trevligheterna i början av Juni för att ta upp dem nu? Kanske för att tiden har hunnit ikapp oss, tiden som gick alldeles för snabbt.
Och på andra sidan av det dystra finns ljuspunkter som jag försöker greppa var och en, jag har lyckats med ett fåtal, jag hoppas jag lyckas fånga fler imorgon.