thebigadventure -

Something borrowed

Skrivet den 2011-07-31 @ 14:02:56

Ibland funderar jag på varför jag ens slår på vissa filmer, när jag vet exakt hur de kommer gå, kan ingen jävel lära sig hitta på något nytt, var ett flertal år sedan någon kom med något annorlunda, The Usual Suspects kom 95, bökade om lite med sluten, det blev en fluga, alla tog efter, sen kom Matrix, ändrade actionsekvenserna för all framtid, sen dök memento upp bara sådär och valde hur man kan klippa film lite kreativt, det är nu 10 år sedan, sen dess har det inte hänt mycket.
Såg en romcom igår, den var aldrig rolig, den var sentimental 1 gång, den hade ingenting som stod ut från alla de andra miljonerna likadana filmer som släpps varje år.
Den började lite bra då the good looking guy var a niceguy, men sen blev han ett svin som så många gånger förut, nördkompisen är ju givetvis kär i hon som har huvudrollen men får smaka på ignoren, han flyttar till england för att komma bort, tjejen springer tillbaka till the good looking guy som nu lämnat hennes bästa vän för henne, vilket givetvis gör vännen riktigt arg.....två månader senare SNARK!

Got a photograph dream on the getaway mile

Skrivet den 2011-07-30 @ 23:36:08

1 bortsprungen hund och 2 borttappade småflickor senare har jag strosat min väg hem, läste någonstans att jogga är bra mot nackspärr, den som kom på det hade nog fan inte nackspärr för det var rent fysiskt omöjligt då det kändes som att nacken gick av efter 5 steg.
Det är skönt att mörkret börjar komma på nätterna igen, det blir som mysigare att vara vaken sent då, slippa ha solen i ögonen dygnet runt, slippa se sig själv i spegeln och urskilja alla detaljer som är fel, girly? Kind of, do I care? Not really.
Men som sagt, mörker, kreativitet, hoppar nog över till kreatoren bloggen när det väl börjar ske så det blir mindre skit som jag skrivit på senaste, upprensning nummer 2 ligger nu nära till hands faktiskt, inte bra, behöver mer äventyr i livet så det blir någon ordning härinne.

Bury all your secrets in my skin

Skrivet den 2011-07-30 @ 11:50:45

Jag behöver verkligen koffein, nu är det dagar sedan jag sist drack en ordentlig kopp kaffe, kände mig pigg, beslutsam, någorlunda normal av faktorn vad jag kallar normal, mina ögon är svullna av trött heten som sitter i min kropp just nu, någonstans värker det av ålderskrämporna jag åtagit mig av torsdagens bravader. But I feel alive and I feel fine.

If you love me, let me go
run away before I know
my heart is just to dark to care
I can't destroy what isn't there
My smile was taken long ago
If I can change I hope I never know
- Slipknot

If I survive then I'll see you tomorrow

Skrivet den 2011-07-28 @ 10:58:44

10 timmar... det måste vara något sorts rekord, hade jag inte haft solen som stekte mig i nacken hade jag nog kunnat sova 10 till, jag behöver koffein, frågan är bara om jag tagit bort filtret sen jag sist gjorde kaffe, det vill säga typ 4 veckor sedan.
Idag är räkningsdagen, hyra, el och bredband ska betalas, så lönen som kom igår blev genast mycket mindre.
Efter samtal med min syster funderar jag starkt på att vi flyttar på resan till Jul då jag även då kan trycka in en resa till Stockholm i Oktober då planen var att jag skulle vara i fjärran öst.
Se lite hockey, då laget jag håller kärare än mitt eget AIK spelar, L.A mot NY, det kan som inte bli bättre?
Men har lovat mig själv att inget boka sålänge nr 8 inte har skrivit nytt kontrakt, tänk er Rundblad + 10kg, 10 ggr snabbare, 10ggr hårdare skott, 10 ggr bättre, that's number 8.

Idag då, tänkte gå till sjukan men känner att nej fan nu får det här vänta, har ju blivit lite bättre då man inte har höga skor (converse) och inte går omkring så mycket, så får vara inaktiv ett tag tills man har 2 dagars semester nästa gång. Ikväll blir det bio med kollegorna för att sen smälla av på stranden mest troligt.
Det sköna blir festa utan att man behöver tänka, sånna fester uppskattas alltid...nu ska jag gå och rengöra min kaffebryggare.

To know me wrong is quite easy, to know me you don't at all

Skrivet den 2011-07-27 @ 21:53:08

Springer många varv runt lägenheten just nu, förbi datorn, till köket för pusselbygge, förbi tvn för lite filmtittande i 10 minuter innan jag blir less, sen börjar vi om igen, är inne på fjärde varvet nu, nästa blir det att stanna förbi gymmet också.
Med lite mat i magen så vaknade jag till en stund, jag tror att koka mig en kopp kaffe kan vara något, det var ju månader sedan sist jag provade göra det.
Det händer verkligen inte mycket just nu i livet, men efter en utgång imorgon kanske där finns mer att beskriva.
Titeln beskriver egentligen allt jag ville ha sagt men kladdar ner en massa ord bara för att jag får något skriva, jag borde egentligen sitta och kludda i något manus så det blir något konstruktivt gjort istället.

All I've learned is like poison

Skrivet den 2011-07-27 @ 16:50:47

Jag vaknar sakta upp, slår upp lokaltidningen och läser "sjusovardagen", det känns verkligen så, det tar sin tid innan kroppen lydar vad jag vill. Stakar mig sakta in i duschen för att vakna till, halvslumrar mig vägen till jobbet, börjar hinka i mig kaffe, men tröttheten försvinner ej.
Arbetsdagen tar slut och jag vandrar hem och börjar genast känna mig piggare, nu går jag på ledighet och ska försöka njuta så mycket jag bara kan då det kommer en lång vecka direkt efteråt.
Igår var en bra dag, idag likaså, känner mig på riktigt bra humör, det känns som att det var längesedan sist, men det finns ju alltid saker som påverkar, små saker, kanske obetydliga saker för vissa, stora för mig, halvt omvänd har jag ju vart halva livet åtminstone, men jag tar det jag får och njuter av det.
Vetskapen inom mig kräver mer kunskap, jag försöker att lära mig något nytt, just nu ett språk men känner att det finns annan kunskap som jag borde ta reda på också, sådant som jag egentligen inte vill veta för det var väl en halvklok man eller dam som myntade uttrycket, det jag inte vet mår jag inte dåligt av.
Men nyfikenheten i mig spricker och käften min är på väg att glappa.
Imorgon bio med kollegor för sen snabbt hem, svischa om till ölglajjerna och yra runt, tur det är med vänner som man glappa till hur mycket som helst.
Återkommer då jag har något intressant att berätta.

Idag är lyckan min vän den försvunne har hittats igen

Skrivet den 2011-07-26 @ 23:39:47

Jag sitter tyst och stirrar i väggen igen, nyvaken, uppringd för att snabbt ta mig upp. På äventyr in till den stora(!?) staden, runt kör vi. Finner ett pris till en tävling mest som en skenmanöver för det riktiga priset som vart planerat sen vår tävling startade, men lite kul ska man väl ha under arbetssommaren tyckte vi, - hit och - dit bara för att egentligen.
Nu är det slut med det, nu måste vi komma med något nytt, vad det kan vara är ett osäkert kort just nu, men två veckor har vi kvar innan allt är över och sommaren börjar gå mot höst, människor börjar försvinna till sina respektive hemorter för att söka lyckan på annat håll.
Kvar är vi andra, vi som stannar kvar, vi som fortsätter till någon sätter stopp för oss.
Valen öppnas ju längre denna sommar kommit inpå, jag har själv ingen aning om vart det lutar, jag har försökt att lägga allt åt sidan till den sista augusti sen ta en titt på vad då som finns kvar, välja utifrån det.
Stanna över vintern och hitta något relativt lokalt att göra under snömånaderna eller att permament flytta hem till västkusten för att fortsätta min bana som jag tog pause från 2009.
Just nu så vet jag ej, för många små saker kan fortfarande spela in, vilka vet jag ej, jag vet bara att de finns där, någonting hemskt som håller mig tillbaka eller kanske är det att ta steget över tröskeln än en gång, jag tycker att jag redan gjort det en gång, varför behöva göra det igen, men det kanske så livet vill att det ska vara?
För vem skulle jag sakna, vem skulle jag inte kunna ha den kontakt med som jag har idag?
Ja jag vet att vissa kontaktar tynar bort i intet, det brukar det göra då jag fortfarande är en av världens sämsta att hålla kontakt med då jag är såpass sinnesjukt dålig på att ringa folk då och då, skapad av vänner jag känt i 30 år behövs ingen jämn kontakt för att fortfarande finnas kvar.
Nu spårar det igen, jag ville ju komma till något annat men får väl lämna det i tomrummet mellan dina ögon och din skärm.

Dawn of a new day

Skrivet den 2011-07-25 @ 11:31:55

Med oddsen emot, så vaknar jag tidigt ännu en dag, sömn mer än de vanliga få timmarna då solen har gömt sig bakom träden.
Minnen från igår suddas sakta ut, lämnar mig tom, dagar går, veckor blir månader och månader blir år. Sakta men säkert så försvinner marken under mig och jag faller. Det ekar inuti, det är dags att fylla tomrummet med någonting nytt, någonting annorlunda som jag ej mött förut, jag försöker att ta reda på vad och vart. Jag har ännu ingen plan som kan få mig att gå segrande ur denna strid men jag jobbar och sliter för att en dag då allt i nuet ligger bakom mig så ska där finnas en tid av nya ting, nya människor, nya äventyr som sig sakta bör vara där jag just då vill vara.
Inge mer betongluft att andas, småstadsinavel ska vara bortblåst och storstadslivet ska ta över, jag ser framemot den dagen, då jag slagit mig loss från krafterna som nu håller mig där jag just nu är.
En ny dag, en ny tid.

Upptäckar-Eskil

Skrivet den 2011-07-24 @ 23:01:09

Jag känner mig rätt lugn, men någonstans i mig vet jag att det har vart ett helt kaotiskt dygn jag upplevt.
Att jag sen lyckades hålla mig vaken till 05 imorse är en bedrift då arbetspasset började 06.45 dagen innan, sen iväg och vara bartender för en kväll, kvällsolen byttes ut mot ett jävla skyfall när jag satt på cykeln rullandes mot trästock för uppmöte av en gammal vän för nostalgitripp tillbaka till 1996, dyngsura vandrade vi genom vad som nu var gyttja på festivalområdet och lamslogs av nostalgi vart vi än såg, in i tältet kom vi, 3 minuter i tolv.
Sofistikerat lät exakt som för 15 år sedan, samma gamla gladpunk, samma gamla texter, samma gamla charm, man var helt plötsligt 16 igen.
Setet var genomtänkt och avslutades med allsång på min egen kära favorit; Upptäckar-Eskil.
Utgång på coasters blev det sen, någonstans på vägen fick vi en 17åring som gemenskap, som fick sig en öl eller tre, han var glad.
Sen yrandes på stan för att se lillasyster halvfull vid 03 tiden.

Vaknar sedan upp klockan 08 och känner fan, borde sova lite mer så tvingar på mig sömn fram till klockan 10 för att sedan halvbakis sitta å läsa en bok om Burk-Curt och hans äventyr.
Akuten blev kortvarig då jag inte hade tid att sitta och vänta hela dagen bland blodiga skrikande småbarn, ungdomar som druckit för mycket, så blir vårdcentralen och röntgenremiss, kändes mer lovande i tillståndet jag befann mig i, skyfallet kom, men när jag väl började gå så kom solen och rötmånadshettan, väl hemma tänkte jag slöse lite film, slog igång Scream 4, somnade inom loppet av 2 minuter.
Blev väckt 5 timmar senare över vår kära kassa och dess kärleksfulla och omsorgsfulla kassarapport.
What to do now?

Wings of a butterfly

Skrivet den 2011-07-22 @ 20:40:55

Gick hem förvånansvärt tidigt idag, yrade runt på en promenad i hettan, förhoppnings kan fothelvetet få sitt slut på söndag, får bara hoppas att det är så pass akut att de opererar direkt, känns inte skoj att behöva vänta ett halvår. Hoppet står då till att när skruven väl är ute, lite rehab på det och jag kanske kan återgå till formen man hade innan allt detta hända det vill säga innan februari 2000, 10 års helvete över skulle kännas väldigt väldigt bra, fixar dom det blir det bolltrolleri direkt efteråt och löpning hela vintern.
Men som sagt, svenska sjukvården är väl inte den bästa, får mest bara hoppas att dom inte glömmer en sked eller nått i mig.
Jag måste också beklaga vad som händer i grannlandet till väst just nu, alla tankar går dit en kväll som denna.

And just like that....it's gone

Skrivet den 2011-07-21 @ 09:31:59

Sitter och kan knappt hålla mig vaken, min insomnia är bortblåst, äntligen en natts sömn på 8 timmar, det var så skönt och var längesen jag drömde så intensivt, det var nog därför jag aldrig ville vakna, drömmarnas värld var inatt väldigt trevlig mot mig.
Nu ska jag bara försöka få upp arslet och göra mig färdig för jobbet men det går långsamt, bara peppa med att bli utskälld av arga norrmän som inte bryr sig om regler som ska följas, som ett packe retards som kräver nogrann genomgång av hur man fungerar normalt och skiter ändå i det i slutet.
Blä, ska inte skriva i detta stadie av morgonen, nothing makes sense.

Tear by tear, blood by blood

Skrivet den 2011-07-20 @ 23:37:12

Känns som en operation på högerfoten börjar bli akut, knappt kunnat gå nu i dryga veckan, metalpinnen ligger och vill krypa ut, så känner att söndagen om det fortfarande jävlas då kanske man åker in på akuten och hoppas de kan fixa det på ett par timmar så man kan åka och jobba på måndag igen, finns inget som heter frånvaro just nu, det är ju snart slut på det roliga.
Jag måste även börja starkt med japanskan, går lite segt framåt nu av någon anledning. Ska även försöka sova då jag halvt om halvt halvsov mig igenom arbetsdagen idag.
Jag hade tänkt nöta film igår men efter att virreflaskan ekade tom hade det nog inte gått så bra, ska försöka ge mig på någonting nu, känns som scream 4 ligger nära till hands, blir nog en enkel film att somna till om inte annat.

Born addicted, reject of life

Skrivet den 2011-07-20 @ 13:34:23

Jag sitter och stirrar suddigt på min tomma flaska, tänker lite för mig själv, uuuugh, för det känns idag.
Vaknade hemma vilket känns betryggande då man var ute på en sväng igår, näst yngst var jag nog där, såg ex-sambon, hon är yngre, annars var man nog lammkött och så kändes det då äldre damer kom och tryckte upp behagen mot en var och varannan sekund.
Tog mig tillslut ut, pumpade i mig nikotin, vilket var enda anledningen till utgång, behövde nikotin, detta jävla nikotin.
Höll mig borta från det vanliga fyllesakerna jag gör dvs, oooh facebook, här kan jag ju trycka något kul på tangenterna....oj här ligger en telefon, undrar vem som svarar 02.00.
Snart jobb så blir och pumpa sig full med koffein så man vaknar till liv på riktigt, legat och slösett invincible på tv4 hela morgonen, kom på varför jag hatar tv, REKLAM.
My friends they watch out for traitors.

When the show is over

Skrivet den 2011-07-19 @ 16:44:17

Sommaren börjar närma sig sitt slut, andra sommaren med norgeröjning, galna turister, grannfejder, galenskap och vad som hör därtill.
För ett år sen, när sommaren dog ut, då vi gick åt skilda håll klev en tomhet fram i mig. Jag hatar ju avsked, speciellt avsked av folk man ändå tycker om, då man aldrig vet om man ses igen, ja jag kanske grubblar lite för mycket på sådana saker men det kan inte hjälpas.
Jag velade in i det sista i vintras om att ta detta jobb igen för jag hade på känn att det kanske skulle vara lika tungt denna gång, men efter att en löneförhandling med Hamilton gick i bet, så bestämde jag mig för att ta vara på denna sommar igen.
Nu med 3 veckor kvar, känner jag att detta år kommer att bli så mycket tyngre än vad det förra var att lämna, det slog mig idag, mitt i yran av all galenskap som hänt denna sommar, ensam är stark men tillsammans blabla hur det nu går.
Så just nu försöker jag lova mig själv att nästa år, då ska äventyren hamna i fokus, inte vara i närheten av där jag är idag för skulle jag ta detta jobb ännu en gång och ta avsked av de kära en gång till, jag vetifan om jag skulle klara av det.
It kind of sucks to miss people that still is infront of you every day.

Passande låt, "Summertime";

When the lights go out
Will you take me with you?
And carry all this broken bone
Through six years down in crowded rooms

And highways I call home
Is something I can't know till now
Till you picked me off the ground
With brick in hand, your lip gloss smile
Your scraped up knees and

If you stay
I would even wait all night
Or until my heart explodes
How long?
Until we find our way
In the dark and out of harm
You can run away with me
Anytime you want

Terrified of what I'd be
As a kid from what I've seen
Every single day
When people try
And put the pieces back together
Just to smash them down
Turn my headphones up real loud
I don't think I need them now
'Cause you stop the noise out
Don't walk away

Allting som allting alltid ska va!

Skrivet den 2011-07-18 @ 09:09:14

Ännu en arbetsvecka har tagit slut, den värsta på två år, inte för att jag arbetat mer än vanligt, inte för någon särskild anledning, allt har bara vart kaos, folk missförstår varandra, folk retar sig på allt, de små är allt för överarbetade and it kind of breaks my heart.
Men! Torsdagen var vändpunkten, jag ser ljuset, efter en väldigt bisarr fredag.
Min insomnia verkar då ha slutat, lyckades sova 7 timmar inatt och är fortfarande dödstrött.
Det är ungefär det som händer i mitt liv just nu som jag är redo att dela med mig av.
Nostalgitripp i musikens tecken har jag nu också, svammel ska ju som sagt spela en reunion show den 23e, vilket fått mig att nöta dem i lurarna varje dag, snuddade in på räkorna också, så har nött "Livet" och "Döda mig inte så dödar jag inte dig" i dagar nu... ju mer jag skriver detta inlägg ju mer inser jag att jag måste ut och röra mig, faktabaserat skit är inte alltid skoj speciellt då innehållet ekar tomt av relevans.

Insomnia is my way of life...

Skrivet den 2011-07-16 @ 06:30:04

Jag tror jag ligger på 19 dagar i rad nu med max 4h sömn per natt, känns som att soundtracket i mitt huvud är psychosocial med Slipknot förklarar hur fucked up man blir utan sömn.
Men någonstans är man van för det är inte första gången och vad man gör åt saken, jo man trycker i sig mer red bull och mer kaffe för att vara pigg, så när det väl är dags för nattesömnen så är man pigg som en mört, sen snurrar dygnet igång ett par timmar senare om ens det.
Sitter nu och väntar på att man ska kunna gå till jobbet, vaknade ju 2 timmar för tidigt igen.
People = Shit, spelas om och om igen, bad week.

I have to pretend

Skrivet den 2011-07-12 @ 12:25:30

My fake smile is just looking for someone to please,
sunlight means struggle and I'm lost,
the only time I feel alive is when I fall asleep.

Young

Skrivet den 2011-07-02 @ 11:17:58

När man var ung, när man var pigg, när man bara körde på var en bra tid. Fick mig en dos nostalgi såhär i festivaltider.
Nu när man är gammal och plåstrar på ett festande brukar det vara 19-01 som är standard, men av någon anledning blev det 16-06 häromnatten, det kändes som 1999, när man bara körde på utan att titta i backspegeln.
Nackdelen med att bli gammal är att jag sitter 30 timmar senare och mår piss, I'm old.
Annars händer inte så mycket, jobbar lite, strosar lite, photoshoppar mycket.

thebigadventure

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

Om